Under de senaste åren har intresset för att hitta liv bortom jorden ökat kraftigt, och med teleskop som James Webb Space Telescope (JWST) har vi nu verktyg som kan analysera exoplaneternas atmosfärer med oöverträffad precision. En av de mest omtalade kandidaterna för potentiellt liv är exoplaneten K2-18b. I september 2023 rapporterades att JWST identifierat molekyler som skulle kunna tyda på biologisk aktivitet på denna planet. Men en ny studie publicerad våren 2025 har nu kastat tvivel över dessa fantastiska fynd.

Vad är K2-18b?
K2-18b är en exoplanet som kretsar kring den röda dvärgstjärnan K2-18, belägen cirka 124 ljusår från jorden i stjärnbilden Lejonet. Planeten klassas som en ”sub-Neptunus”, vilket innebär att den är större än jorden men mindre än Neptunus, med en uppskattad radie cirka 2,6 gånger jordens och en massa omkring 8,6 gånger större.

Det som gör K2-18b särskilt intressant är dess position i den så kallade ”beboeliga zonen”, där temperaturerna potentiellt tillåter förekomsten av flytande vatten – en nyckelingrediens för liv som vi känner det. Planeten tros ha en vätehaltig atmosfär och en möjlig flytande havsyta, vilket gör att den skulle kunna tillhöra en hypotetisk klass av planeter som kallas ”Hycean worlds” (hydrogen + ocean).

Upptäckten av potentiella biosignaturer
När JWST:s avancerade spektroskopiinstrument analyserade K2-18bs atmosfär 2023 identifierades spår av flera gaser, däribland:

• Koldioxid (CO₂)
• Metan (CH₄)
• Dimetylsulfid (DMS)

Det var framför allt DMS som väckte störst uppmärksamhet, eftersom detta ämne på jorden nästan uteslutande produceras av marina mikroorganismer som deltar i planktonens ämnesomsättning. Att hitta DMS på en exoplanet skulle kunna indikera förekomst av mikrobiellt liv – något som aldrig tidigare påvisats utanför jorden.

Ny studie ifrågasätter upptäckterna
En ny studie, publicerad i maj 2025, ifrågasätter nu dessa slutsatser. Forskarna bakom studien menar att DMS-signalen i JWST:s data är mycket svag och inte signifikant nog för att betraktas som ett säkert fynd. De kallar det snarare en ”statistisk anomali” än ett tydligt bevis på liv.

Dessutom pekar de på att DMS, även om det i jordens miljö har biologiskt ursprung, kan produceras abiotiskt under rätt förhållanden, till exempel genom vulkaniska eller fotokemiska processer.

Att skilja vetenskap från sensationalism
Nyheter om ”liv i rymden” sprider sig snabbt och fångar både medias och allmänhetens fantasi – men vetenskapliga upptäckter är sällan så svartvita. Det är viktigt att förstå att termen ”biosignatur” inte betyder bevis på liv, utan snarare något som skulle kunna tyda på liv – men som också kan ha andra förklaringar.

Som astrobiologen Sara Seager vid MIT uttryckt det: ”Vi letar inte efter små gröna gubbar, utan efter kemiska spår som kan antyda att något levande påverkar atmosfären.” Det är en subtil men avgörande skillnad.

Vad händer härnäst?
Trots osäkerheterna kring DMS är K2-18b fortfarande en av de mest intressanta kandidaterna i sökandet efter utomjordiskt liv. Fler observationer med JWST planeras under 2025–2026, och framtida teleskop som ESA:s ARIEL och NASA:s Habitable Worlds Observatory kommer att kunna ge ännu mer detaljerade data.

Dessutom arbetar forskare med att utveckla mer sofistikerade modeller för att bättre förstå vilka gaser som kan vara tillförlitliga biosignaturer, och vilka som lätt kan misstolkas.

En påminnelse om vetenskapens natur
Det som händer med K2-18b är ett klassiskt exempel på hur vetenskap fungerar: en spännande upptäckt görs, granskas kritiskt, ifrågasätts, och förfinas. Varje steg tar oss närmare sanningen, även om det innebär att tidigare hypoteser måste överges.

I jakten på liv i universum behöver vi både nyfikenhet och tålamod – samt ett kritiskt sinne.