2017.12.07 FÖRESTÅNDARENS DAGBOK DEL 2
- Bollen som ingen vill plocka upp

Som högst rymdintresserad mellanstadieelev hade jag i början av 90-talet inget internet att tillgå. Det skulle dröja ytterligare några år innan det världsomspännande nätet introducerades för allmänheten och således fick jag söka min information på annat sätt. Biblioteken och telefonkatalogen var mina bästa vänner i den bemärkelsen och just då det begav sig, var jag på jakt efter någonting som kunde ge mig en riktig rymdupplevelse, kanske till och med ett planetarium.

Vad jag fann visade sig vara ännu bättre, nämligen ett riktigt observatorium - här i Göteborg! En halvmåne och en Venus senare var jag eld och lågor och fortsatte därefter att regelbundet besöka observatoriet oavsett väderlek. Därför kunde jag inte undvika att en kväll lägga märke till listan som låg framme vid kassan. Det visade sig vara en namninsamlingslista mot nedläggandet av Slottsskogsobservatoriet och naturligtvis skrev jag under.

Många år senare, under en gnistrande klar oktoberkväll 2006, tog jag med en vän till observatoriet. Kvällens fokus låg bland annat på Ringnebulosan i Lyran samt stjärnhopen M13 i Herkules, vilka genom den kalla, torra höstatmosfären framstod som rent fantastiska att beskåda. Strax innan det var dags att gå, noterade jag en lista vid kassan och konstaterade att det var en namninsamlingslista där man kunde skriva på i den mån man var för observatoriets fortsatta verksamhet.

-”Har ni fortfarande kvar den här?” hojtade jag till visningsledaren som omedelbart föreföll förstå vad jag menade.
-”Nej, det är en ny lista nu.” svarade han medan jag återigen klottrade ned mitt namn.

I januari 2007 slog Slottsskogsobservatoriet igen sina portar. Pengarna hade tagit slut och så var det med den saken. I allra högsta grad upprörande, men det enda jag kunde göra var att bli arg på att det hade fått gå så långt.

När observatoriet i oktober 2007 öppnade igen efter att tillfälligt ha räddats av sponsorer, tog jag tillfället i akt att erbjuda dem min assistans på plats. Jag började som visningsledare och resten är historia.

Så småningom blev jag invald i styrelsen och därmed mer insatt i observatoriets problem. Anledningen till den ekonomiska krisen skilde sig på intet sätt från dagens situation för då såväl som nu, var observatoriet en boll som ramlat ned mellan två stolar och som ingen någonsin har dristat sig till att plocka upp.

Henrik Sandgrens blogginlägg, “Sagan om den försvunne huvudmannen”, handlar inte om att vi är i desperat behov av en huvudman i annat än ekonomisk bemärkelse. Då Slottsskogsobservatoriets Vänner (SV) allting till trots har varit en självständig förening ända sedan Slottsskogsobservatoriet skildes av från Naturhistoriska Muséet, har vi en lång historia av att göra så gott vi kan för att fortsätta driva verksamheten men likväl har både Göteborgs Stad (genom Naturhistoriska) och Västra Götalands Region (i det att vi av någon obskyr anledning och utan vår vetskap hamnade under först miljönämnden och senare kulturnämnden) vid olika tillfällen har utgjort någon form av huvudman för observatoriet.

- Vi vill väldigt dock gärna få reda på hur det gick till, och varför, Slottsskogsobservatoriet blev till en boll som ingen vill plocka upp. Trots allt är observatoriet för många göteborgare lika naturligt att besöka, som en kommunalt finansierad idrottsanläggning.

Påståendet angående att huvudmannaskapet skulle vara en fråga som bollas mellan Göteborgs Stad och Västra Götalandsregionen är med andra ord mycket riktigt felaktig, för bollen ligger där, stilla mellan sina två stolar.

Av VGR har vi uppmanats till att söka utvecklingsprojektstöd och det har vi också gjort. I god tid innan slutdatumet 2017.09.15, skickade vi in en ansökan till VGRs Kulturnämnds Utvecklingsprojekt, i hopp om att åtminstone kunna driva igenom en av våra många projektidéer, men ansökan avslogs på följande grund:

"Projektet är Göteborgsbaserat men saknar kommunal medfinansiering. Den insats Folkuniversitetet bidrar med är inte motiv nog för att kulturnämnden ska tillskjuta medel då Västra Götalandsregionen årligen står för lokalhyran på 400 000 kronor, genom miljönämnden."
(sida 52 Bedömningar utvecklingsprojekt höst 2017)

Hyrespengarna kommer alltså från Västra Götalandsregionens miljönämnd, vilka förmedlar denna till Botaniska Trädgården, som betalar vår hyra till HIGAB vilka i sin tur sköter om fastigheten. Detta är dock pengar som vi aldrig ser; medel som inte tillfaller föreningen på något sätt. Slottsskogsobservatoriets Vänner står inte för hyreskontraktet, utan det är det Botaniska som gör. SV är alltså endast brukare av fastigheten och inte mer än så. Den ideella föreningen som står bakom observatoriets verksamhet får inga medel från vare sig region eller kommun. Jag erkänner villigt att jag vid det här laget är mycket trött på att förtydliga detta.

Att vi inte har tillräcklig kommunal finansiering är dock inte unikt:

“De projekt som föreslås avslag är värda en kommentar, särskilt som koncernavdelning kultur strävar efter att stötta nya sökande. I flera fall är den övriga finansieringen, vid sidan av det som söks från kulturnämnden, otillräcklig. Inte sällan saknas medel från den egna kommunen, något som väsentligt minskar möjligheterna till finansiering från kulturnämnden, särskilt i de fall där kommunen ingår som en samarbetspart. I vissa fall bedöms projektet som alltför lokalt med ett svagt regionalt mervärde."
(sida 4 Ansökningar utvecklingsprojekt höst 2017)

Det här visar likväl endast på samma cirkelresonemang som tidigare; vi kan inte få medel från den ena om inte den andre först lättar på trycket, men där ligger ju den där bollen som är så tung och jobbig att plocka upp.

Behöver det vara så här?
Svar nej – någon gång skall jag berätta om Astronomiska Sällskapet Tycho Brahe och hur deras framgångar nåddes  bland annat genom att de lyckades engagera sin kommun i sin verksamhet. 

Förresten – i förra veckan fick vi äntligen de sista golven lagda efter den omfattande vattenläckan i mars 2016. Vi behövde bara vänta i ett och ett halvt år!

För övrigt anser jag att sommartid bör avskaffas.

/Katja Lindblom, irriterad föreståndare för Slottsskogsobservatoriet