bloggen_hbloggen_h

2017.05.27 - SAGAN OM DEN FÖRSVUNNE HUVUDMANNEN

Med anledning av vår nuvarande kris är det många som har visat sitt stöd för oss, och det är många som undrat varför det ska vara så svårt för oss att få finansiering. Det undrar vi också. Med tanke på den enorma respons vi fått efter att ha offentliggjort vår annalkande nedläggning har folk rätt att få veta hur vi hamnat i den här situationen; en historia som är alldeles för lång och komplicerad för att berätta för varje person som frågar.

Mitt namn är Henrik Sandgren. Jag är ordförande i den förening som driver Slottsskogsobservatoriet (Slottsskogsobservatoriets vänner) och jag avser här att en gång för alla reda ut så gott det går hur den här situationen har kunnat uppstå. Men för att förstå historien måste vi ta det hela från början.

Sedan Slottsskogsobservatoriet grundades år 1929 har en föreståndartjänst betalats av kommunen, först på heltid och från 1990-talet på halvtid. När observatoriet öppnades igen efter att fått stänga ner en period under 2007 fick föreningen själv stå för föreståndarens lön, vilket det aldrig funnits någon ekonomi för. Det är egentligen huvudorsaken till observatoriets ekonomiska bekymmer. Det kan tyckas vara ett lätt åtgärdat problem, om det inte vore för att ett annat problem står i vägen: byråkrati.

Det tycks nämligen vara så illa att Slottsskogsobservatoriet helt saknar en organisatorisk tillhörighet. Enligt Göteborgs stad hör vi till Västra Götalandsregionen, och enligt Västra Götalandsregionen hör vi till Göteborgs stad. Att det förhåller sig så har vi nu fått bekräftat från båda parter, men det har inte alltid varit så. Historien kring hur det har kunnat bli så börjar med vad som verkar vara ett administrativt misstag.

År 1998 slogs Naturhistoriska muséet och Botaniska trädgården ihop till en gemensam förvaltning, där också Slottsskogsobservatoriet hamnade. Fem år senare, år 2003, delades det upp igen och Naturhistoriska blev då en del i Natur- och Kulturarvsförvaltningen medan Botaniska blev en egen förvaltning. Problemet är bara att man då helt verkar ha glömt bort Slottsskogsobservatoriet, som plötsligt stod utan huvudman.

Administrationen låg dock kvar hos Botaniska trädgården, vilka påpekade detta för Västra Götalandsregionens kulturnämnd. Kulturnämnden hade i sin tur en mycket enkel lösning på problemet, nämligen att observatoriet helt sonika läggs ner. Dåvarande kulturchef Kerstin Quentzer skrev i maj 2003 att:

"Observatoriet har ingen naturlig koppling till varken Natur- och kulturarvsförvaltningen eller till Botaniska trädgården. Det finns heller ingen annan naturlig huvudman för verksamheten i Västra Götalandsregionen. Eftersom verksamheten saknar regional koppling föreslås att den avvecklas."

Under Kulturnämndens sammanträde några veckor senare yrkade dock (V) och (Mp) på att ärendet skulle återremiteras "för en vidare utredning om lämplig organisationstillhörighet för observatoriet". I början av 2004 svarade såväl Natur- och kulturarvsstyrelsen som Botaniska på remissen att de inte har någon koppling till Slottsskogsobservatoriet, och föreslog istället att observatoriet själva kan ta över organisationen med ett ekonomiskt stöd för driften.

Här någonstans tycks spåren ta slut, åtminstone efter vad jag själv har hittat när jag beställt ut handlingar från regionen. När jag började engagera mig i Slottsskogsobservatoriet år 2007 var det fortfarande ingen som riktigt visste vem som var vår huvudman, vilket också var ett av skälen till att verksamheten hade fått stänga ner tidigare under året. I flertalet tidningsartiklar i samband med stängningen berättar dåvarande ordföranden Ingemar Ewaldz om en kommun som säger att vi inte är deras ansvar, och att ingen tycks veta vem det egentligen är man ska vända sig till för att få ekonomiskt stöd. Till slut beviljade dock regionens kulturnämnd efter en särskild beredning ett engångsbelopp på 250 000 kronor, vilket tillsammans med privata donationer var tillräckligt för att kunna öppna observatoriet igen tills vidare. Samtidigt är verksamheten av en sådan natur att intäkterna inte på långt när täcker upp utgifterna, så någon långsiktig lösning fanns där inte.

När Slottsskogsobservatoriet således blev nedläggningshotat igen beslutade till slut den rödgröna majoriteten i VG-regionen år 2011 att tilldela observatoriet ett årligt anslag på 100 000 kronor. Det var visserligen inte tillräckligt för att få verksamheten att gå runt, men det gjorde att vi inte gick back fullt lika snabbt längre. Annelie Stark (S), som då var ordförande i regionens kulturnämnd, lovade att det skulle finnas öronmärkta pengar åt observatoriet så länge den rödgröna majoriteten styr, och det sades att de under hösten skulle diskutera med Göteborgs kulturnämnd kring att i framtiden återföra observatoriet till Göteborgs stad.

Runt år 2014 började kassan att sina igen, och vi försökte därför få till en dialog med regionen för att se över möjligheten att få det årliga anslaget höjt. Efter mailkorrespondens fick vi reda på att den vi skulle tala med var kulturnämndens ordförande Conny Brännberg (Kd). Den 20 januari skickades således ett mail till honom där vi efterfrågade ett höjt anslag, och han också bjöds in till att besöka oss på observatoriet. Den 25 februari fick vi träffa honom tillsammans med Maria Voyvodova, som är ordförande i Göteborgs stads kulturnämnd. Närvarande på mötet var också observatoriets föreståndare Katja Lindblom, föreningens kassör Jan Persson samt undertecknad.

Vi förklarade då vår situation så utförligt vi kunde. Vi berättade om observatoriets betydelse för folkbildningen och om folkbildningens betydelse för samhället. Vi visade upp hur vår ekonomi ser ut; hur vi ständigt går back och räddas på mållinjen av engångsbidrag. Vi förklarade hur vi inte kan söka projektpengar om vi inte har någon stabilitet i varken verksamheten eller ekonomin, hur vi inte kan marknadsföra oss om vi inte har några pengar och hur vi inte kan höja priserna då våra främsta kunder är fattiga skolklasser. Vi talade om vilken påverkan situationen får på vår kraftigt överarbetade och lika underbetalda personal, vilket psykologisk påfrestning det innebär för alla inblandade att inte veta om observatoriet kommer finnas kvar om ett år och om hur tärande det är att aldrig få någonting tillbaka för det otal ideella timmar som läggs ner bara för att få verksamheten att gå runt. Vi fick förstående nickar till svar, men tyvärr kunde vi inte få något höjt anslag innevarande år eftersom beslut om att vi skulle få 100 000 kronor även för 2015 hade fattats knappt två veckor tidigare, den 13 februari. Istället fick vi vänta till hösten med att skicka in en ansökan om att få vårt årliga anslag höjt.

När observatoriet som en följd av detta blev nedläggningshotat för femtioelfte gången och vi fått avslag på alla tänkbara ansökningar om stipendier och projektpengar fick vi dock genom Maria Voyvodova hjälp att söka pengar från Wilhelms Röhss' stiftelse, där vi också blev beviljade ett engångsbelopp på 300 000 kronor. Med anledning av detta valde vi därför att vänta med att ansöka om höjt anslag från regionen, och lade istället vår kraft på att planera och köpa in material för att utveckla utställningshallen; ett jobb som varit kraftigt eftersatt. Viktigt att ha i åtanke här är att bortsett från visningsledare och kassapersonal som får en timpeng för varje visning är föreståndartjänsten på deltid den enda avlönade personal vi har. Majoriteten av allt arbete görs helt ideellt, vilket naturligtvis gör det svårt att få tid till några större arbeten. Då vi för en gångs skull kunde ta en kort paus från att skriva bidragsansökningar bedömde vi att vi äntligen kunde satsa på att faktiskt utveckla verksamheten.

Lyckan blev dock kort, för i januari 2016 nåddes vi av nyheten att vårt årliga anslag från regionen blivit ändrat från 100 000 kronor till 0 kronor. Enligt Conny Brännberg hade vi under mötet föregående år kommit överens om att vi skulle skicka in en ansökan för att få pengar, och enligt oss gällde det att vi skulle ansöka om att få höjt anslag; vi hade trots allt ett årligt anslag som vi inte behövde ansöka om varje år. Vår dialog med Conny Brännberg gick nu via media, och vi fick den vägen också höra att ett skäl till det indragna stödet skulle vara att observatoriet bara är till för Göteborg och inte hela regionen. Oavsett vem som har rätt kring vad som sades under vårt möte hade vi inte fått någon förvarning om att vårt lilla årliga stöd skulle försvinna, och ekonomiskt blev det naturligtvis ett rejält bakslag. De pengar vi fått från Wilhelm Röss' stiftelse förvandlades plötsligt till blott en liten puckel på en kurva som dök mot noll i en allt snabbare takt.

När vi åter igen skulle ansöka om de 100 000 kronor vi fått tidigare visade det sig att reglerna hade ändrats, och att stödet inte längre var sökbart. Vi skickade in en ansökan ändå. Vi försökte med allt vi kunde komma på för att lösa situationen, men lyckades inte hitta någon utväg. Vi fick samtidigt problem med byggnaden efter en vattenläcka, vilket tärde ytterligare på den lilla skara arbetskraft som fanns att tillgå, och situationen blev mer desperat för var dag som gick.

Till slut lyckades vi få till ett möte med kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson (S). Vi förklarade då åter igen vår situation med en nu än mer överarbetad personal, ännu fler ideella timmar och en ekonomi som åkte motorväg ner mot avgrunden. Vi talade om problemet med ett otydligt huvudmannaskap, och hur regionen stöter bort oss med motiveringen att vi egentligen borde vara kommunens ansvar. Vi fick förstående nickar till svar, men hon visste inte riktigt vad hon kunde göra åt det. Hon skulle dock undersöka saken, och vi bad om en återkoppling med hur det gått innan sommaren. Det här var den 13 januari 2017.

Under våren 2017 beslutade vi att det bästa vi kunde göra var att försöka få till ett samtal med både regionen och kommunen samtidigt. Eftersom problemet aldrig har varit att vi skulle vara dyra i drift utan snarare verkar handla om att ingen vet vem som ska finansiera oss över huvud taget, valde vi att nu be om medel som skulle lösa i princip alla våra problem, och dessutom ge oss gott om utrymme att utvecklas.

Vi skrev ihop en lång och detaljerad text som innehöll allt om hur vår situation ser ut, och vad vi skulle behöva för att klara oss ur den. Vi berättade om det otydliga huvudmannaskapet, om påfrestningen på personalen, om hur det inte går att planera något om vi inte har någon stadig ekonomi... Vi efterfrågade ett årligt anslag om 750 000 kronor, och bifogade detaljerade kalkyler och motiveringar kring hur pengarna skulle användas och komma allmänheten till nytta. Vi skickade den till Ann-Sofie Hermansson och Conny Brännberg, och bjöd samtidigt in dem till ett samtal. Om vi bara får träffas allihop tänkte vi, kommunen, regionen och observatoriet, så måste vi väl ändå kunna hitta en lösning. Det handlar väl till syvende och sist bara om några få politiska förtydliganden kring vårt huvudmannaskap, och alla tycks ju vara överens om att Slottsskogsobservatoriet behövs och är billigt i drift. Vi skickade iväg vår inbjudan den 25 april.

Den 15 maj fick vi vårt första svar. Inte från Ann-Sofie Hermansson eller Conny Brännberg, men från Maria Voyvodova. Hon meddelade per telefon till Katja Lindblom att Ann-Sofie Hermansson var nöjd med att ha träffat oss en gång, och inte var intresserad av att göra det igen. I skrivande stund har vi inte hört något från Ann-Sofie Hermansson själv.

Några dagar senare fick vi svar via mail från regionens kulturchef Staffan Rydén, som skrev att Conny Brännberg efter överläggning med Maria Voyvodova tackar nej till vår inbjudan.

"Presidiets uppfattning är att er verksamhet i huvudsak är en angelägenhet för Göteborgs stad. Det är grunden för att bidraget från kulturnämnden på 100 000 kr upphörde 2015."

Vidare stod det i mailet att frågan om huvudmannaskap därför inte är aktuell för kulturnämnden att ta upp. De noterade också att den regionala miljönämnden årligen bidrar med 400 000 kronor till föreningen via Botaniska trädgården. Detta kan vara värt att säga några ord om, då det tekniskt sett är sant.

Ni minns att spåren tog slut kring 2004 när jag försökte luska reda på vem som egentligen är vår huvudman? Den bästa förklaringen till varför det är så tycks vara att ingenting har hänt sedan dess. Administrativt ligger vi nämligen fortfarande kvar hos Botaniska trädgården, vilka fortfarande inte har någonting med oss att göra. Det innebär att de får pengar till att betala vår hyra, som ligger på den tämligen hutlösa summan 400 000 kronor om året. Dessa pengar går till det kommunalt ägda fastighetsbolaget Higab, som i sin tur äger fastigheten. Det sker med andra ord en pengaöverföring från miljönämnden till Higab, via Botaniska trädgården. Det är alltså Botaniska trädgården som är hyresgäster, kommunen som äger byggnaden och miljönämnden som betalar hyran åt Botaniska. Vi är bara brukare av fastigheten. Det är sant att vi inte betalar någon hyra, men samtidigt handlar det trots allt om en byggnad som är utformad för att användas som observatorium, och knappast går att använda till någonting annat. Hur man har kommit fram till att hyran ska ligga på 400 000 kronor per år är ett mysterium, och det vore missvisande att påstå att vi i föreningen skulle få ett årligt bidrag på 400 000 då det är pengar som vi aldrig ser.

I vilket fall är det där vi står nu. Verksamheten går back ekonomiskt, all arbetsglädje är som bortblåst och om inget drastiskt sker kommer vi behöva planera för avveckling till hösten. Vi vet inte vem som är vår huvudman, och av allt att döma vet inte heller vår huvudman om det. Om vi ens har någon. Nu när vi är nedläggningshotade för femtiotolfte gången är det tveksamt om ens media är intresserade av att skriva om det längre, det är helt enkelt ingen nyhet. Men jag vill försäkra er alla om att varje gång vi ropat varg så har det varit befogat, och vi har faktiskt fått stänga ner en gång för tio år sedan. Jag hoppas innerligt att vi kommer slippa att göra det igen, och vi kommer fortsätta göra allt vi kan för att bevara observatoriet. Men det ser inte speciellt lovande ut. Om vi ska klara oss krävs att vi får ett positivt besked snart, helst redan innan sommaren.

Klarar våra folkvalda politiker det?

[unex_ce_button id="column_content_r4aku69p8" button_text_color="#ffffff" button_font="semibold" button_font_size="15px" button_width="auto" button_alignment="center" button_text_spacing="2px" button_bg_color="#000000" button_padding="15px 60px 15px 60px" button_border_width="2px" button_border_color="" button_border_radius="2px" button_text_hover_color="#ffffff" button_text_spacing_hover="2px" button_bg_hover_color="#2192d3" button_border_hover_color="" button_link=" http://slottsskogsobservatoriet.se/wordpress/tider-och-priser/" button_link_type="url" button_link_target="_blank" has_container="" in_column="1"]TIDER & PRISER[/ce_button]

SLOTTSSKOGSOBSERVATORIET

GÖTEBORG


Björn Hedvalls Stig, Slottsskogen, Göteborg
 slottsskogsobservatoriet@gmail.com
0739-086261 (mån-fre 14:00 - 16:00)