Ljusföroreningar
Av Gunnar Sporrong
Ljusföroreningarna är ett allt större hot mot klimat, närmiljö, samhällsekonomi och den så viktiga folkbildningen. I början av 1990-talet, sedan då jag först höll visningar på Slottsskogsobservatoriet kunde jag inte se ansiktet på mina åhörare där jag stod i en av paviljongerna och berättade. Himlen var mörk och vi använde röda ficklampor som ledljus när vi bytte ockular på teleskopen. En stjärnklar kväll såg man plejaderna tydligt för blotta ögat. Det gick till och med att se norrsken vid mer än ett tillfälle från observatoriet i centrala Göteborg.
Nu för tiden är det så ljust så att jag alltid ser åhörarna. "Bra, eller?" kanske du frågar dig... Nej, inte särskilt, känner jag mig tvungen att svara. Vill jag se den jag talar med kan jag välja att göra detta genom att slå av och på en liten lampa. Helst med rött ljus som inte stör mörkerseendet på mina besökare. I stället har jag idag det förhatliga, allestädes närvarande bakgrundsljuset från de många missriktade lamporna i Göteborg. Jag ser inte spår av de tidigare synliga men diffusa ojekt man kunde se för blotta ögat. Nu är det först i kikarens ledtub jag ser vad jag söker.
När jag frågar i en genomsnittlig göteborgsk andraklass vad det är för diffust moln som syns på vår modell av stjärnhimlen svarar nästan alla "Asteroidbältet!" Nåja... om jag inte visste bättre skulle jag misstänka att det är normalt när man går i andra klass. Men återigen, det var bättre förr. För 17 år sedan visste nästan alla vad vintergatan var. Dagens barn har inte sett vintergatan. De vet inte hur en mörk stjärnhimmel ser ut. Det är få förunnat att åka till ett mörkt sommarställe på helgen. Därför är det få som får chansen att se hur en oförstörd natthimmel ser ut.
Låt det bara inte bli som i New York, där UFO-rapporterna börjar dugga tätt hos myndigheterna så snart ett strömavbrott släcker de många gatlyktorna. Där folk tror att planeter och stjärnor är främmande civilisationer som är påväg att ta över jorden.
Bekymren ovan har två orsaker. 1. Dåliga ljusarmaturer som endast använder en bråkdel av det ljus som produceras. 2. Missriktat slöseri med ljus som någon form av konstnärligt arrangemang. Därmed används betydligt mer energi än vad som egentligen skulle behövas. Vilket i sin tur ger upphov till koldioxid, radioaktivt avfall eller fälld skog som annars kunnat fortsätta ta upp koldioxid. Såvida inte miljömärkt el används förstås. Dessutom bekostas detta i de flesta fall av intet ont anande skattebetalare eller kunder som får elkostnaden pålagt på priset.
Varför lyser vi upp?
Belysning i en stadsiljö är främst till för att göra det möjligt att leva ett något så när normalt liv även under dygnets mörka timar. Ett behov som uppstod i samband med urbaniseringen. Under det lantliga livet utfördes det mesta arbetet under sommarhalvårets många ljusa timmar. I staden är sysslorna betydligt mindre årstidsberoende och man har helt plötsligt behov av att vara vaken även under vinterhalvåret.
Till en början användes eld i form av facklor, olje- eller gasdrivna lampor. När glödlamporna blev allmängiltiga så har det elektriska ljuset tagit överhanden.
Lämpligt val av ljuskälla
När man belyser en yta är det för att den skall synas och ibland för att vissa sysslor skall kunna genomföras där. I det fallet är det de vanliga lågtrycksnatriumlamporna som bäst gör jobbet, eftersom de producerar ljus i ett frekvensområde där våra ögon är mycket mottagliga. Kort och gott; man får mycket ljus för pengarna.
På ställen där man skall arbeta under längre tid är det däremot viktigt med en bättre spridning på ljusets frekvensområde. I detta fall är det olika former av lysrör som gör det bästa jobbet.
De nya och mycket energisnåla LED-lamporna kommer förstås att ta upp konkurrensen med de ovan nämnda även om de fortfarande är ganska dyra i inköp.
Hur belyser man?
För att välja rätt belsning för rätt ändamål finns ett par enkla frågor att ställa sig:
1. Hur stort är området du vill lysa upp?
2. Hur långa perioder kommer du vistas där?
3. Skall det tändas och släckas ofta?
4. Hur skall ljuset användas?
Några varningens ord
Ledljus eller fälla? Ljusarmaturer som saknar reflektor lyser således uppåt lika mycket som nedåt. Dessa bollampor lyser inte bara upp himlen, de bländar också. Det är i skuggorna busarna gömmer sig. Är man dessutom kontinuerligt bländad (som i vissa stadsparker i Göteborg) är man extra sårbar. Utan lampor, inga skuggor att göma sig i!
Gatuarmaturer med bristfälliga reflekorer riktar bara delvis ljuset åt rätt håll. Således slösas en stor del av ljuset bort till ingen nytta, samtidigt som de bländar trafikanter som har svårt att se mörkklädda fotgängare och annat i vägkanten.
Dåliga fasadbelysningar, trädbelysningar m.m strålar ut huvuddelen av sitt ljus upp i luften där ingen kan se det mer än piloter och en och annan uggla. Endast en liten del reflekteras nedåt.
Flaggstångsbelysningen är ett typexempel på enegrislöseri. Eftersom strålkastaren oftast riktas underifrån och dessutom befinner sig långt från den mycket tunna stången är det endast en liten del av ljuset som träffar den yta den skall.
Slutligen sökljus. Dessa strålkastare riktade mot skyn finns inga ursäkter för. 100% ströljus.0% nytta. Inte ens häftigt. Dessutom är de på ganska många watt. Under krigstid skulle de ha sin funktion, men i fredstid?! Se'n kan man undra vad man som pilot anser om sådant...
Klara (och mörka) skyar önskar vi er från Slottsskogsobservatoriet!